Vad hände på operationsdagen?

Vi kom fram på Bariatric center i Stockholm vid 7 på morgonen. Jag fick springa till labbet och ta lite blodprover(syrbas-balans och lite annat gott). Jag hade förtur eftersom jag skulle opereras. Jag visste inte vilken tid jag skulle opereras men jag var mycket nervös. Jag kom tillbaks till avdelningen, till mitt rum. Jag skulle ta en till dusch med descutan och ta på mig en sjukhusskjorta, trosor och strumpor.
Efter duschen fick jag krypa ner i sängen.
Sjuksköterskan kom in med en påse vätska, glukos och massa tabletter jag skulle ta. Det var antibiotika, omeprazol, alvedon och annat. Sen kom det roliga, att hitta en ven för att koppla in västka. Hon höll på nästan en halvtimme men hon hittade ingenting. Min vän satt i rummet på en stol bredvid mig. Sköterskan hade ju stuckit mig några gånger och det började göra ont. Sen fick jag gå kissa och en annan sköterska kom för att mäta mängden urin jag hade i blåsan. En annan kom med en våg för att jag skulle väga mig, och en annan kom och tog mitt blodtryck. Det var verkligen all fokus på mig. Sen kom en mer erfaren sköterska för att försöka sticka mig innan jag gick ner till operationsavdelningen. Hon hittade ingenting trots att hon stack mig några gånger. Efter hennes försök så var det tydligen dags att gå ner till operationsavdelningen. Klockan var ungefär 8h15. Jag fick säga hejdå till min vän och de rullade min säng till operationsavdelningen. Där nere träffade jag en narkosskötare och en narkossköterska. De var mycket trevliga båda två och vi hade roliga samtal om allt och ingenting. De började sticka mig och höll på samtidigt i ungefär 1 timme utan att hitta en enda ven. Jag fick till och med något varm på armen för att de skulle lättare hitta men det hjälpte inte. Efter det kom narkosläkaren och hon försökte, började kolla efter vener på mina fötter för det var bråttom. Efter 1 timme 30 minuter av lidande och plåga fick jag komma till operationsbordet. De var väldigt professionella hela tiden och uppmuntrande under den här lilla helvetesperioden.
Jag fick en syrgasmask och efter 4 minuter var jag sövd. Jag vaknade vid 12 tiden och då fick jag hjälp att gå på toa av narkosskötaren som försökte sticka mig innan operation. Vi pratade 30 min om allt mellan himmel och jord sen bad jag honom att få åka upp till mitt rum. Väl på mitt rum fick jag syre, lite vatten och kollade på tv. Jag drack nog 6-7 glas vatten den kvällen och jag sov väldigt gott. Jag fick en oxynorm tablett och jag hade verkligen inte ont. Visst kändes det, men det gjorde inte ont. Vid 3 tiden kom min vän och sällskapade mig till 22. Dagen efter vid 11 träffade jag läkaren och vid 12 träffade jag dietisten Marie Odin. Hon gav massa kloka råd och jag köpte hennes bok som hon signerade åt mig. Jag hade tänkt köpa hennes bok på adlibris innan operationen men jag hann inte. Jag blev ju såklart glad att slippa fraktkostnad och dessutom få den signerad.
Jag har blåmärken överallt på kroppen på grund av alla stick men annars är jag väldigt nöjd med allting. Personalen tog väl hand om mig och jag har bara gott att säga om Bariatric center i Stockholm.